Anson Funderburgh!!

Anson är en av mina favoritgitarrister. Han har en sjukt cool "less is more"-stil,  och man hör många likheter med en annan storhet - Jimmie Vaughan. Smooth är ett bra engelskt ord, hittar inte nån klockren svensk översättning i huvudet...Träffade James Harman på ett bluesjam i Köpenhamn för ett tag sedan, och enligt honom spelar knappt Anson överhuvudtaget längre. Han har tydligen blivit pappa och det tar, tyvärr, upp all värdefull bluestid.

Anson kör lite Albert Collins...

Early In The Mornin'

Här har vi Sugar Ray Norcia som sjunger Junior Parker's "Mother In Law Blues". Junior Parker hör man nästan ingenting om längre, men han var en Memphis-räv som till slut hamnade hos Sun Records efter att ha spelat tillsammans med bl.a. Howlin Wolf och B.B King. Där spelade han in, för att nämna nån, "Mystery Train" som senare blev en stor hit för Elvis Presley.

l
Sugar!

Nothing But The Blues

Det finns en väldigt bra och förbisedd dokumentär av Martin Scorsese som heter "Nothing But The Blues" där man får höra Clapton berätta anekdoter och snacka Blues, varvat med en massa härligt arkivmaterial. Konsertmaterialet med Eric är från turnén han gjorde i samband med släppet av hans fantastiska "From The Cradle". Det märkliga är att dokumentären aldrig officiellt har släppts (det sägs vara problem med rättigheter och dyl. som är anledningen till det), men om man bara söker lite på YouTube så ligger den (uppdelad) där...Sen får man bara hoppas att den släpps på "riktigt" medans det fortfarande levande folk som kan tänkas köpa den!

Bra skit.

Junior Watson - House party

Här är en annan hjälte - Junior Watson. Vid just det här tilfället är han uppbackad av Sveriges stoltheter Knockout Greg & Blue Weather. Som alla vet är är skallighet ett tecken på att man har mycket feeling i kroppen och jag tror att herr Watson också har kommit till den insikten då han här spelar utan huvudbonad (vilket han brukar ha). Mark Knopfler körde med pannband och Slash kör med hatt (han har visserligen håret kvar, men det orkar jag inte bry mig om). Fez har jag hört är nästa grej. Tydligen brukar Clapton repa i en ensemble bestående av truckerkeps och hawaii-skjorta, men jag har inga som helst belägg för det.

Konflikthantering

Slash blev attackerad av ett klassiskt "galet" fan här om dagen (mitt under "Sweet child of mine" dessutom, skämmes) och tillhör nu den skara artister och andra kändisar som blivit attackerade på scen. Lady Gaga, Keith Richards, Spaniens bidrag under ESC - listan kan göras lång. Riktigt lång.

Medans Slash valde att hantera situationen genom att låtsas som ingenting, valde Keith att tackla situationen på ett mer spektakulärt sätt. Som bonus får man en alternativ version av "Satisfaction", med en ny del utan gitarr...
I inlägget under kan ni se spektaklen.

Konflikthantering

Minimal konflikthantering





Maximal konflikthantering

Hemmastudio

Okej nu är hjulen i rullning.
Idag byggde jag min första hemmastudio. Slängde ut marsvinen, körde med grovsugaren lite på måfå för att få bort den stora, synliga smutsen, och avslutade med några snabba rörelser med moppen över golvet. En fet rökelse senare och min studio var klar. Den luktar rätt fränt av marsvinsbajs och rök, men det är lätt att glömma bort när man är i "creative mode". Jag och Martin invigde den för ett tag sedan med att prova så att allt det tekniska fungerade och när vi konstaterat att det inte, med mina hårdvaruresurser, kan uppstå fel, la vi även sång på två låtar. Bilder kommer imorgon.